möjlighetens land

Nu är det konstaterat, högtalaren är sprängd. Eller ja om den inte var det innan så är den det nu.
Kent har hållit mig sällskap hela kvällen och nu är jag känslomässigt rubbad och känslorna är i hela kroppen och inte på ett samlat ställe i centrum där dom brukar hålla till.
Dagen har varit fin, uttröttande men fin. Fuskade som ett igbarn på ett svenskaprov jag hade glömt bort. Hopplösade mig igenom engelskan. På psykologin konstaterade vi att gud inte finns.

Kom precis ut ur duschen, inser att det är blod över hela övervåningen (?) Kikar ner på min fot och ser att det saknas en flisa av min knöl på foten.. Jag är en levande zombie, jag har rakat benen av bara farten och har inte märkt att jag har skurit av halva foten.


Kommentarer
Postat av: eve

När jag rakar mig o tittar i hyveln så sitter det alltid hud där :)))) fräscht va?

2011-02-16 @ 11:13:26
URL: http://quietplaces.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0