.

Sängen har nog aldrig varit skönare än i kväll. Har stått, gått burit vispat vevat dansat snubblat och kockat runt på sportis i snart tre veckor i rad nu. Hängt med fina jobbarkompisar, soffsurfat för att slippa ta "gryningsbussen" 06.04 från ruinen. Och när jag väl har tagit den alldeles för tidig bussen så har jag antingen somnat på bussen så chaffisen eller sätesgrannen har fått hojja på mig. Väl på jobbet utan tillgång till huvudnyckel har jag nu tre gånger behövt stå utanför och träna käkmusklerna i - 58 grader celsius. Eller somnat raklång över personalbordet och vaknat av att vaktmästaren petat på en eller att man helt enkelt slappnat av lite för mycket och trillat av stolen. Det varierar, ni vet.
Ligger och lyssnar på det sista nattpratet som sprider sig över övervåningen som ett skönt mummel, älskar mumlet och pratet, diskussionerna om fjant och laj, kriget om toan, mitt i allt vrålar pappa: paappret är sluuuuut, hallå hallå hallå?
Efter en del mutande så kommer det tillsist mamma konkandes på en hel bal med dasspapper! Och så va alla nöjda och glada så här på torsdagskvällen! Pappa har bajjat, adam har virkat dreadsen samtidigt som han har beatboxat i sällskap med pappa och mamma har helt ofrivilligt och omedvetet lyckats träna tunga lyft! Och jag, jag är bara nöjd.
Det gäller att uppskatta det lilla. Älskar dom obeskrivligt, är så stolt över att dom är mina.
So long!