Det är dags att tänka efter.
Ligger på ryamattan i mitt rum och räknar plankorna i taket, funderar på att åka till frisören och be henne att raka av hela barret. Leva med skavankerna, acceptera att det är som det är, lägga ner utseendenojjan och bara vara.Tror att det skulle vara ett sätt för mig att svänga ur evighetsrondellen och leva farligt, inte samma jävla kurvor. Ge fan i facebook, ge fan i att blogga. Radera allt, leva och ta det som det kommer utan ständig koll. Är rätt sugen. Personifiera nittitalet och börja klä sig i utsvängda manchester och lukta date. Ibland blir jag bara så less på idealet, hur allt borde vara men inte är.
Det måste finnas gränser. Det är dags att tänka efter, ja det är det.