Det är dags att tänka efter.
Ligger på ryamattan i mitt rum och räknar plankorna i taket, funderar på att åka till frisören och be henne att raka av hela barret. Leva med skavankerna, acceptera att det är som det är, lägga ner utseendenojjan och bara vara.Tror att det skulle vara ett sätt för mig att svänga ur evighetsrondellen och leva farligt, inte samma jävla kurvor. Ge fan i facebook, ge fan i att blogga. Radera allt, leva och ta det som det kommer utan ständig koll. Är rätt sugen. Personifiera nittitalet och börja klä sig i utsvängda manchester och lukta date. Ibland blir jag bara så less på idealet, hur allt borde vara men inte är.
Det måste finnas gränser. Det är dags att tänka efter, ja det är det.
sen när blev idealet vackert? vill du veta vad som är vackert? det är insidan.
Jag hade en vän, eller jag vet inte om jag skulle kalla henne för en vän idag för när sanningen ska fram så var jag bara en stading punkt i hennes liv, ett andra hans val. när hennes bästavän försvann om och om igen så kom hon springandes till mig. för hon visste att jag stod där med öppna armar, hon visste att jag aldrig dömmer människor. och hon visste att jag var för blåögd för att förstå. när vi slutade nian så höll vi kontakten, vi blev rätt nära vänner. hon sa att hon ville vara precis som jag. vara någon som lyssnar, någon som försöker förstå, någon som inte dömmer. hon avslutade dom orden med att hon alltid valt vänner efter utseende men inte med mig. och hur ska man tolka de? jag vet inte vad hon menade men jag tolkade de som de lät. jag va inte speciellt vacker. men jag var snäll och omtyckt. så då var de väl okej att umgås med mig ändå. och om sanningen ska fram har jag förut aldrig kunnat se mig i spegeln och säga att wow jag är vacker. jag var pojkflickan med fruktansvärt mycket killkompisar. men ingen av dom såg mig som den snygga tjejen.. jag var tjejen som hade finnar och stora framtänder. och dom senaste veckorna har jag fått höra att oj vad smal jag har blivit. så nu lägger folk märke till mig? men jag tänkte om, nu ser samma människor som alltid har sätt mig. men nu ser man en förändring och sånt lägger man märke till.. vad jag försöker säga är att hur du en ser ut. smal, tjock, finnig, fin hy, kort hår, långt hår, så spelar det fan ingen roll. för det är insidan som är det vackraste! vem fan vill egentligen ha en super modell? size zero är kanske idealet när det gäller skönhet men hur vackert är det egentligen? du är en sån jäkla fantastik tjej elin! du är vacker precis som du är, du är snäll, omtänksam, smart, rolig, för jäkla rolig fakstikt! det finns ingen annan som vill förändra dig så varför vill du då förändra dig själv?
jag har lärt mig att jag duger som jag e. jag kan ställa mig i spegeln och säga vilken stark och vacker tjej! och inte pågrund av vad jag ser i spegeln utan pågrund vad jag har runt omkring mig. jag har hittat någon jag vill spendera mitt liv med som tycker att jag är vacker precis som jag är och som älskar mig både mina bästa och sämsta dar. jag har världens finaste vänner som alltid finns där och som jag vet inte valt mig pågrund av mitt utseende utan pågrund av vem jag är.
kommer du ihåg den där kvällen hemma hos moa när jag skulle välja vem jag helst ville vara som i rummet? jag svarade ju dig förskjutton gubbar elin! skulle jag verkligen gör det om det var något fel på dig? jag har aldrig träffat någon härligare människa som faktiskt verkligen verka njuta av varje sekund och som vågar leva livet. försök att se dig själv med alla andras ögon
