Mask lever i jorden, och är bra som bete.

Såg just det ett av de mest motbjudande klippen i mitt liv, en bandmask som snörvlar sig  runt inne tarmen på någon snubbe, inte okej. Indra är härmed portad från mitt rum, mina saker och pussar är förbjudna. Ruffegull kommer inte förstå någonting. Men så blir det mars pankaka! Jag vill inte ha någon vit mask innuti mig som tänker äta upp mina inälvor eller ge mig leversvikt. Klockan är mycket och jag är full på mig själv, känner att livet liksom rinner i mig igen. Har betat av en del grejer idag, kan vara därför.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0