T a c k f ö r a t t j a g ä r s o c i a l g u d



Ligger och lyssnar på vad min mage har att säga mig, den har låtit som ett svart hål i starwars sen jag kom hem från Idre. Jag kan inte låta bli att bli farcinerad av hur en mage kan låta. knorra och bubbla liksom.

I vilket fall som helst, så har jag haft en riktigt fin dag. Kaosartad som vanligt, ännu mer prov, ännu mer redovisningar och inlämningar. Vart tog livet och den egna viljan vägen? Men snart är det över, snart är jag klar med den här smörjan. Och det ska bli så underbart skönt.

Andreas, min idrottslärare, min mentor min engelska lärare kallade mig gris i dag, jag trodde ham va humoristiskt handikappad. Men nä förstår ni, faktum är att den här händelsen gjorde min dag. Och inte nog om det, Emil var så himla schysst att låna mig en tjuga så jag kunde köpa en chokladboll så jag slapp få nervösa sammanbrott och sockerbrist på samma gång, tack Emil. Tyvärr spenderar nog inte Emil sin tid med att läsa min blogg utan den går nog mer åt att spela wow eller något annat viktigt. Men jag får tacka honom i morgon.

Jag blev så förbaskat glad idag! Jag och Moa kliver av bussen i Svanberga och knallar stöppligt hemmåt på den snorhala vägen, på vägen hem stöter vi på en helknäpp hund som helst av allt skulle vilja käka upp mig och moa om den fick. Men nu var det inte hunden som var intressant utan den stackars tjejen som försökte styra den galna hunden. Jag började gröta på i den snabbaste svenskan som någonsin talats i svanberga, om att vi kanske ska hälsa på hunden så den kanske lugnar ner sig. Tillbaks får jag ett ännu grötigare svar, dock lite knöggligare svenska. Det visade sig att hon var en utbytesstudent, så jag och Moa börjar snacka engelska och står i och frågar en massa knasiga frågor och garvar åt att vi inte fattade någonting av vad hon sa. Men sen började allt klarna, och jag och Moa som skulle hem och äta vofflor hade verkligen ingenting emot att ha en till deltagare. Så vid bjöd hem henne och så satt vi och käkade vofflor och snackade engelska i flera timmar. Hon kom från Kalifornien, och så himla social! Så himla bra allt blev!

Jag älskar impulsivitet, och bara köra på. Vad har man att förlora, vad har man att hålla inne? Vi är bara simpla människor. Nej jäklar vilken fin eftermiddag det blev!

något jag älskar: Bon Iver Blood bank


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0